En höggravid kvinnas gnällbekännelser.

Skruttig mobilbild på mig och magen igår.Strax innan jag skulle vanka iväg för trevlig sushimiddag med Maria och Sofie. Gudars så gott det var med sushi! Äter det inte direkt ofta. Både för att jag tycker det är lite dyrt, och för att sambon helt enkelt inte tycker om det. Inte för att han bestämmer vad jag äter med... chanserna skulle ju öka att jag åt det oftare om vi åt det båda två! Nå, igår var det dags att lyxa till det. Hade vilat hela dagen för att orka med en helkväll med tjejerna. Efter tre timmar höll jag nästan på att somna sittande, och när jag väl kom hem var jag tvungen att lägga mig och vila (!) innan jag orkade byta om och lägga mig på soffan. Haha, det är... ja, patetiskt roande på sitt vis.

Ville bara grina igår när jag tänkte att det kanske var 27 dagar kvar innan det påbörjas ett slut för detta. Bara att vänta och se. 12 dagar kvar till BF idag.
Haft en hemsk natt. Tror jag inte sovit såhär dåligt... någonsin! Haft ont i hela kroppen och förvärkar. Vaknat gång på gång på gång av att magen gjorde ont. Men... kom igen då! Bring it! Jag ska nog se till att klämma ut ongen av ren frustration av hur jag mår just nu.

Kan meddela att det spöregnar idag och jag älskar det. Mamma och pappa ska komma förbi och hälsa på en sväng snart. De bjöd in sig själva. Jag känner mig rätt hjärnslö och skulle helst ligga på sängen och glo i taket. Isolerar mig mer och mer. Inte bra det heller. Men samtidigt orkar jag knappt med människor just nu.

Men visst är det ett djävla gnäll på mig just nu? I'm sorry! Jag inser själv vilken gnällblogg detta blivit. Men just nu är jag så kräkless att jag har svårt att inte gnälla. Och i och med att min sociala kontakt är väldigt liten just nu, ventileras det istället här. Jag längtar verkligen efter KB och är överlycklig att vi ändå blev gravida, det ska man inte ta för givet, men just nu är det rätt jobbigt bara. Det här med att vara höggravid... inte min grej!

Vecka 39.

Du är på dag 267 av 280. (95,4%).

Du är i vecka 39.
Du har gått 38 fulla veckor och 0 fulla dagar (v38+0).
Du är i 9:e kalendermånaden.
Du är i 10:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Ons 12 sep 2012
Du har 13 dagar kvar till beräknad förlossning.

Vecka 39 Kroppen: Bestäm dig för att du är klar att föda ditt barn! Nu är du klar med förberedelser och du är redo. Känslomässigt känner man ofta blandade känslor, man är otålig samtidigt som man kan känna rampfeber. Livmodertappen har i regel börjat mogna och mjukats upp för att underlätta förlossningsarbetet, i vissa fall försvinner den helt. Slemproppen kan lossna, men det är ingen garanti att förlossningen är på gång. Om den lossnar i tidigt skede kan den till och med återbildas. Slemproppen bildas i vecka fyra för att skydda ingången till livmoderhalsen. Den kan vara alltifrån genomskinlig i en geléaktig konsistens till brun-, röd- eller grönfärgad. Den kan även komma ut i små omgångar och vissa märker inte ens av den.

 Barnet: Det duniga hår som hittills täckt barnets hud försvinner och hudens rynkor är utslätade. Barnets avföring "mekonium" som samlats i tarmarna består av en blandning av lanugohår, gallpigment, utsöndringar från matsmältningssystemet och celler från tarmväggen. Barnet förbereder sig att födas genom att samla på sig extra mycket energi för att klara sig under förlossningen och de första levnadsdygnen innan mjölkproduktionen kommit igång.

Ja vad ska man säga,ännu en vecka. Känns lite overkligt att det faktiskt är vecka 40 nästa vecka. Får en aha-upplevelse när jag kollar något i mobilen för där har jag en nedräkningsapp till BF. 13 dagar kvar. Känns rätt sjukt att KB faktiskt snart är här. Men gissa, gissa om jag är less på att vara gravid nu. Jag är så redo för att lilla (lilla... jag misstänker att KB inte är så liten) KB ska komma ut till oss.
Mitt humör är inte det bästa just nu. Jag är mest på dåligt humör, och känner mig ledsen. Antar att det är för att jag är... less. Och stor. Och isolerad. Just nu tär det något så enormt att inte kunna ha sambon hemma, hela den här veckan har han jobbat sena kvällar. Men nu är det snart helg, ska bli så skönt med ledig tid tillsammans.

Inlägg 400.

Inlägg 400 får prydas med en bild på mig och grannfrun när vi var på en julmarknad för ett par år sedan. Det var griskallt, och vackert med all snö. Och just nu när jag sitter här och som svullen... svullo, så längtar jag efter det där lite kyligare vädret. Promenader i goda vänners sällskap. Men först höstkyla tack! Höstpromenader är inte illa det heller. Det jag dagdrömmer om just nu, hehe.

Vattenfylld.

Hej på er!
Jag är kanske inte en så flitig bloggare just nu. Har knappt slagit igång datorn senaste dagarna. Men nu drog jag igång min lilla bärbara, för att fixa med offline playlists och liknande i Spotify. Tanken är ju att ta med den här lilla in till förlossningen när det är dags, jag måste bara ha musik. En salig blandning mellan Metallica, AC/DC och Loreena McKennitt lär KB födas till. Ett tag funderade jag om inte denna låt vore bra för ändanmålet, hehe.

Men, då blir väl ongen ärrad för livet stackarn....

Nej det händer inte mycket nu. Fogarna är lite bättre, detta säkert för att KB nu är helt fixerad! Yepp, fick det beskedet i måndags av Mikael. Känns bra! Mina värden är fortfarande tipp-topp. Däremot sväller jag något så enormt, ja - det har jag redan skrivit om. Men nu börjar tårna göra ont, och händerna gör ont på morgonen när jag vaknar. Ställde mig på knä tidigare idag för att nå en disksvamp som låg inne i diskbänksskåpet. Kände då att mina knän också är vattenfyllda, eller vävnaderna runt då. Skitäckligt, kändes som om jag stod på knä på små påsar med vatten i. Vobbligt liksom. Usch och fy. Undra hur många kg vätska jag har i kroppen just nu? Med tanke på vad vågen visade hos BM hoppas jag på en HEL del. Aldrig i mitt liv har jag vägt såhär mycket.

Ja jösses.. och inte är det bara jag som går och väntar. Min storasyster hade skickat tre sms till mig vid sju i morse. Och när jag inte svarade så blev hon orolig/förväntansfull. Haha... men, stor chans att få tag på mig klockan sju liksom. Jag som sällan kliver upp innan elva... Men hon gick omkring och trodde att hon kanske blivit eller höll på att bli moster. Viss besvikelse när jag fem timmar senare svarade att jag bara legat och sovit... Och sambon erkände idag att såfort jag ringer honom blir han lite nervös/förväntansfull. Och ikväll när han jobbade sent hade han glömt sin mobilladdare i bilen så han inte kunde ladda i traktorn, och skyndade sig hem när mobilen började bli nere på rött...

Men ja, jag vet hur det är. Jag har varit precis likadan när någon av mina vänner närmat sig BF. Om de inte svarar på sms, när man ringer eller är ute på nätet då anar man oråd... eller, hoppas. Men vet ni. Jag tror nog inte vi behöver vänta oss något innan den 12/9. Det är i alla fall vad jag är inställd på. Även om det vore mycket, mycket, mycket trevligt om KB bestämde sig för att komma ut till oss tidigare. 
Hoppas också att vår barnvagn behagar bli klar denna vecka, vill liksom ha hem den nu ju.

Lite gnäll också som inte är gravidsmärtoretalerat. Min mobil som jag varit helt sjukt nöjd med sedan jag fick den av sambon tidigare i somras har efter den senaste uppdateringen börjat bete sig illa. Den låser sig lite random om dagarna, och det märks ju inte förrän jag ska kolla något på den - då är den helsvart och död. Måste startas om. Sådär lagom frustrerande! Har kört både en systemåterställning och nu ikväll en så kallad har reset. Men det lär väl bli att jag får lämna in den. Och använda min lilla Experia ett tag. Blä och dubbel blä. Typ en tredjedels så stor skärm. Jag har nu en Samsung Galaxy S2, och den har skött sig hur bra som helst som sagt - tills jag uppdaterade den. När jag sedan nu Googlat märker jag att det är måååååååånga som har samma problem som mig och andra efter denna uppdatering. Suck, det är alltid lite av ett lotto att uppdatera sin mobil...

Jag tävlar!

Är med och tävlar hos Elinochalva! Det här kitet vore ju suveränt att vinna nu när KB snart är här.

Source: elinochalva.blogg.se via Madelene on Pinterest

Luftballonger.

Men... gurgel! Jag vill fortfarande ha!

Source: broarne.se via Madelene on Pinterest

Vet inte varför, men jag älskar den här.Tycker den är fantastiskt fin. Visst borde jag kunna... skylla på att KB vill ha den? Strunta i det där med musikmobil... KB kan få en mobil med 10 luftballonger att kika på istället. Eller hur? Ja! Passar fint till sängkläderna med moln också. Visst, visst?
Å den här vill jag ha bara till mig själv. Moooln! Jag har fortfarande slantar kvar sedan jag var kattvakt. Jag suger på karamellen... Dyr, ja. Men. Så fin. Moln! Mooooln. Och priset ja, men det är ändå ett gediget hantverk. Får se.

Men... visst... luftballonger till KB?

4 månader till julafton. Och marsvin.

 

Ja mina vänner, idag är det fyra månader kvar till julafton! Jag vet att det finns de av er som bara vill strypa mig långsamt som ens nämner detta faktum såhär i sluttampen på augusti, den sista sommarmånaden. Jo jo, men blunda då. Och klicka inte på play här på videklippet ovan. Ni kanske kan trycka play på någon av dessa istället:

Marsvin är väl kanske ett av de sötaste djur jag känner till. Jag är uppvuxen med djur. När jag var liten hade vi både katter, hundar, undulater (fåglar är dock inte min cup of tea, de bara skitar ned och väsnas.. ), eremitkräftor, klockgrodor, vandrande pinnar (de var mammas, jag tycker de är svinäckliga), höns och såklart... marsvinen! Mitt första egna husdjur som köptes till mig var mitt marsvin Skorpan. Jag minns fortfarande att jag fick bära kartongen. Vi var inne i stan, för det var bara där det fanns en zooaffär då. Exotic Zoo. Jag bar den bruna kartongen, hela vägen ned till vår bil. Det rasslade då och då i kartongen. Får jag presentera, Druvan och Skorpan.

 Druvan i gul rosett och Skorpan i grön. Druvan var min storebrors. Och Druvan tyckte om... druvor. Därav namnet. Skorpan fick sitt namn efter att Druvan, som var rätt bitsk stundvis mot sin burkompis, bet henne så Skorpan fick ett sår på nosen. Som sedan fick en sårskorpa. Skorpan. Så enkelt var det! Skorpan föll först av pinnen. Eftersom Druvan inte skulle behöva vara ensam köptes det fler marsvin, till mig då. Min bror var inte så intresserad längre. 

Det blev Frolic (åkte hem i en Frolic-kartong från Arken därav namnet) och Pi-Spräckland (köpt vid pingst och spräcklig.. ).  På det här kortet är de rätt gamla ska nämnas. Och de dog relativt kort efter varandra. Hm.. tror Frolic var den som somnade in först. Köpte då Luna och Nova till vänner åt Pi, och Pi hängde med en stund och uppfostrade de små gynnarna men så somnade hon också in.

Och det två sista jag hade - Nova och Luna. Dessa två gynnare sålde jag när jag och Stefan flyttade ihop. Sedan dess har det inte blivit nå mer marsvin i det här hushållet. Och lär inte bli det heller, förrän KB är stor nog. För jag är lite inne på att om KB vill ska KB få ha marsvin. De är trevliga små djur!

Men bäst är ändå katter!Avslutar med ett litet kollage på en liten maddur med katter. Jag är som ni ser verkligen uppväxt med katter. På det första kortet är det jag som.. eh.. skallar min "egna" katt Jupiter. Har säkert skrivit om henne? Hon kom till mig såfort jag grät. Jag minns det så väl. Om jag låg i sängen och var ledsen av någon anledning kom hon alltid och hoppade upp och låg intill mig.
Mittenkortet.. ja, en inte så gammal maddur med husets alla katter. Och sist, jag och vad jag tror är Bamsen (Bamse var min bror Mattias katt) som jag är ute och kör i vagnen. Minns så väl detta att många av husets katter var väldigt snälla såvida att de gärna lät sig bäddas ned i dockvagnar och docksängar.

Jag kanske inte har lust att ha lika mycket djur som det alltid funnits hemma hos mig när jag var liten åt mina ungar. Men katter ska det alltid finnas i mitt hem!

Ja, det var den nostalgitrippen. Hade du egna djur när du var liten? Är du uppvuxen med djur?

När sissarna kom hem till oss, och bildbomb!

Frugan ville höra om hur det gick när jag och Stefan smugglade hem Randen och Pricken. Jodå.. Vi bestämde oss för att vi nog ville ta hand om två av de kattungar som fötts på den gård som Stefan då jobbade vid. Detta var sommaren 2003. Av någon anledning kände jag väl att det var bäst att inget säga till min mamma och pappa om våra planer, hehe. Och såhär skrev jag i min dåvarande blogg kvällen när vi hämtat hem dem:

"Eh,oj. Det där gick lättare än jag hade trott. Kom hem,gick upp med katterna och hämta upp mamma. Först såg hon sur ut,i sådär 3sek tills jag slänge upp Randen i hennes famn. ”Men...han kurrar!” sedan var det kört! Då kom hon upp med filt och matskål,snackade om att vi skulle ge dem mosad potatis osv..Så,det gick visst bra.
Visserligen vet jag inte hur papi reagerar,antar att mamma pratar med honom nu när de åkte och handlade. Men,men... :)

Randen VRÅLADE hela vägen hem i bilen,det var rätt hemskt. Men nu är de söta som fan. Randen kurrar som vanligt hela tiden,Pricken är rätt trött. Hade dem i sängen ett tag förut och gosade,AAAH! Tog några kort,som tjockas upp senare..."

Och lite annat nostalgi från denna blogg om sissarna: 

"Randen var helt vild igår! Han är såå underbar. Så fort man tar i honom börjar han kurra! Aaaw! *smälter* Pricken är fortfarande väldigt skygg,men det blir nog bättre när han/hon kommer hem. HEM OM FEM DAGAR,HEM PÅ FREDAG! YAY! YAY!
Fast jag är fortfarande liite orolig över hur mami och papi ska bete sig. Nåja.
No need to wörry."

"Var och hämtade Staffan inne vid Navet och körde hem honom och då passade vi naturligtvis på att klämma lite på sissarna! ;) Och HERREGUD vad söta de är! Med lite tur har vi hittat hem till de två andra nu med. Hoppas det! :) Randen är helt vild! Shit,det kommer inte vara lätt att ha honom i möblerade rum med massa småprylar som det är hemma hos mig. OJ,oj. Uppkäftig är han med! Det var en fullvuxen katt där som stod och åt,han gick dit och hon fräste åt honom. VAD gör han - jo han skjuter rygg och står uppkäftigt nog kvar! Haha,det är rått tyg där! ;)
Pricken är fortfarande lite halvskygg,men när vi väl tar hem henne/honom och öser över denna med vår kärlek så..hehe.. ;)"

"Hälsade även på kattungarna som blivit stora som fan. De kom framtöltande med.
Pricken kom rusande och såg ooootroligt söt ut,jamade med en vinglig katt-unge-gång och svansen rakt upp! AAW! Sedan kom en av de grårandiga (nog den minsta) och ranglade efter fast denne hade sina ögon igenvarade. En mycket modig sisse med andra ord! Tror nog jag kommer nappa den också. Det blir Randen :) Men alltså..herregud vad söta de är. Alla som sett kattungar fattar vad jag menar. De fyllde tre veckor i söndags. Så snart snart snart får vi ta hem dem. 1o veckor blir de i mitten av juli. Samma vecka som jag och Stefan firar tre år ;) Aaaw :)"

Ja, vi trodde alltså att Pricken var en tjej rätt länge. Gjorde väl ingen grundlig undersökning på honom direkt eftersom han var såååå rädd och skygg. Kan man inte tro idag, de som känner honom förstår nog ironin i det! Idag är Pricken nog en av de sillskapligaste katter jag någonsin  känt.
Sissarna hade två syskon också, som jag fortfarande får ont i hjärtat när jag tänker på. De fick inga nya ägare, utan gick det öde till mötes som så många kattungar gör på bondgårdar. Jag vill fortfarande grina lite när jag tänker på det, är ju enormt känslig gällande katter. Och helst nu då, med alla extra hormoner. Vi har flera kort där deras syskon är med, kan knappt se på de korten.

Men kort ja.. nu blir det lite nostalgikort på sissarna!


Liten och ack så rädd Prick. Man fick gärna inte gulla så mycket med honom till att börja med inte.
Trygg med Randen och de andra syskonen.
 
Randen var inte blyg alls, här i full färd med att mörda mattes hand. Morr!                      
Våra små bebisar.
 
Vill inte!
 
Och lite större då, första skogspromenaden hemma. Klättra träd är skoj!
 Två solkatter.
 
Busiga sissar.
 
Och trötta sissar!
 
Lill-Randen på spaning.

Pepp från Håkan.

Min svåger skickade en pepp-bild till mig igår på Facebook. Jamen. SÖT! Påminner lite om Randen när han var liten och såg sig själv i en spegel för första gången....

Raawr. Där hade vi precis tagit hem dem. I smyg. Mamma och pappa visste inget. Hehe. PytteRand...

 

Graviditetsmånad nio - välkommen!

Du är på dag 260 av 280. (92,9%)

Du är i vecka 38.
Du har gått 37 fulla veckor och 0 fulla dagar (v37+0).
Du är i 9:e kalendermånaden.
Du är i 10:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Ons 12 sep 2012
Du har 20 dagar kvar till beräknad förlossning.

Vecka 38

Kroppen: Nu närmar sig förlossningen med stormsteg. Se till att du vet var din partner befinner sig och att du lätt kan få kontakt.
När barnets huvud har ställt in sig brukar det bli lite lättare för den blivande mamman att andas och äta igen eftersom det blir lite mer plats upptill i magen. Allt fler känner förvärkar. Det som skiljer förvärkar från sammandragningar är att värkarna oftare gör ont. Först blir magen hård, precis som tidigare, men efteråt kan en molande känsla finnas kvar. Smärtan sitter långt ner i magen eller ländryggen och påminner om mensvärk. Långt ifrån alla får dock någon förvarning om att förlossningen är på gång. När du väntar ditt första barn är det vanligast att barnet kommer efter beräknat datum. Är du omföderska föder du statistiskt sett nästa barn två till tre dagar tidigare.

Barnet: Nu är barnet helt fullgånget och navelsträngen är cirka 50 cm lång.

Haha,se till att du vet vart din partner är... Jodå. I en traktor. Nånstans i kommunen. Men det ska nog lösa sig när den dagen väl kommer. Jag är som alla redan vet, inställd på vecka 42. Men vi får väl se. Skönt som tusan detta att kunna andas normalt igen, för KB har sjunkit ned och börjat fixera sig sedan en tid tillbaka. Har även läst att när barnet sjunkit ned så hjälper denne till att stabilisera bäckenet och foglossningen kan bli lite snällare, det känner jag också av. Rätt sent igår tog jag en promenad på en 30 minuter, långsamt jo. Och med bältet på. Men dog inte av smärta sedan på kvällen eller idag, och det känns skönt. Det värsta just nu är väl att mina fötter sväller så, att jag inte har några skor att gå i längre. Hmm.

Sedan att jag ligger med förvärkar om nätterna, är en annan femma. Kan inte påstå att nätterna är smärtfria. När jag sälade mig ur sängen inatt för någon av nattens vanliga toabesök så lyckades jag också knixa till på något vis så mittfogen blev MYCKET missnöjd. Satan vad ont det gjorde, såpass att tårarna nästan kom. Foglossningssmärtan är inte borta helt, men är lite bättre i alla fall.

KB är vaken mycket mer nu! Igår så var det fullt hålligång mellan.. ja.. fyra och nio! Annars brukar ju liten mest vara aktiv mot kvällen. Hoppas detta är en trend som håller i sig. Hehe. 

Under min promenad igår lade jag märke till hur många björkar som börjar skifta i gult. Luften var härlig också! Blir nog en promenad senare ikväll också. Tycker om att vara ute när det är svalt, och lite folk. Erkänner, jag har blivit lite folkskygg. Tycker inte alls om hur jag ser ut just nu - ytligt, jag vet! Men jag har lagt på mig rejält under den här graviditeten. Kombinationen: foglossning (så ingen träning och mycket inaktivitet på senaste tiden) + hunger som satan + gå ensam i tristess är inte bra för en ätare och inombrodstjockis som mig. Precis det jag kände att jag ville undvika när jag fick det positiva beskedet där i januari. Blä! Men har ingen annan att skylla än mig. Längtar efter att kunna röra mig normalt. Åh, många barnvagnspromenader siar jag om i framtiden. Och sedan var det detta med att årets julklapp till mig är ett årskort på mitt älskade Friskis&Svettis.

Huvudsaken mitt i allt detta. Även om mamma lagt på sig och blivit en riktig tjockis igen, så mår KB bra därinne. Det är huvudsaken, så är det bara. Älskade onge.

Nuvarande hudläge.

Måste bara skriva ett inlägg om mina hudproblem som jag på den här bloggen skrivit en hel del om. Sedan jag blev gravid har min hy blivit väldigt fin! Visst får jag en och annan minifinne ibland, och jag har fortfarande irriterande pormaskar men det är inte på långa vägar så illa som det var innan.

Bilden till höger är från september förra året. Och där har jag ändå försökt sminka över så gott jag kunde. Bilden till vänster är från idag. Jo, jag vet att fotokvalitén och ljus och sånt är olika, men man ser väl ändå en rätt stor skillnad. Är osminkad på bilden idag. Så visst ställer graviditetshormonerna till en hel del, jag är randig och kommer få en degmage - men tusan vilken fin hy. Nu är jag istället livrädd att mina stygga hormoner ska hoppa tillbaka när KB sedan kommer. Fan i helvete vad ledsen jag blir då.

Blev aldrig kallad att komma på besök till hudkliniken i vintras heller. Jag trodde ju att jag skulle få komma in och prata med någon, att se skulle kika på mig. Men icke. Jag fick ett brev från min VC att de haft kontakt med läkare på hud och de ville att jag skulle fortsätta med Tetralysal och också använda en creme som heter Skinoren. När jag fick detta beslut visste jag dock att jag var gravid, så Tetralysal var uteslutet. Använde cremen en stund, men så märkte jag att min hy blev fin ändå. Så jag slutade med allt. Testade ju också en hel del örter i höstas som skulle vara främjande både för hyn/pms och som ett plus i kanten - fertiliteten. Det var Bidrottningsgele och Vitex agnus-castus. Och som ni vet, jobajobaolja och allt var det var. Ingenting funkade för mig. Ja, förutom att bli gravid då - hehe!

Håller nu tummen stenhårt för att jag ska slippa dras med monsterfinnar efter KB kommit ut. För jag kan inte påstå att jag känt att jag fått någon direkt jättehjälp från vården, de vill bara proppa mig full med antibiotika. Om det nu ska vara lösningen... Visst blev min hy bättre när jag åt, men såfort jag slutade kom problemen tillbaka. 

För jag behöver väl knappast berätta hur fruktansvärt tärande det är att ha sådär mycket finnar? Är medveten om att det finns stackare som har det ännu värre - jag vet. Men jag mådde riktigt dåligt under dessa år när jag inte fick någon ordning. När det blir riktigt illa drar man sig för att prata med människor, man vill inte att de ska titta på en. Jag skämdes, något så grymt. Även inför min sambo. Kände mig hopplöst ful. Det är hemskt! Usch! Såhär fin hy som jag har nu har jag inte haft sedan jag var... 16-17. Jag hade problem med många finnar när jag var 12-14 sedan försvann de. För att komma tillbaka när jag kanske var.. jag vet inte... runt 23 kanske.  Jag gick aldrig ut osminkad när det var som värst. Försökte till och med träna med smink på, men det gick ju sådär. Det är sanslöst befriande att idag inte känna det behovet, nu kan jag bara återfukta min hy med min älskade L300 och skutta (heh, ja inte just nu, nu skuttas det lite, men mentalt då) ut bland folk utan att bry mig alls.

Och ja, skrocket säger att om mamman blir vacker under graviditeten och inte tappar hår och liknande är det en pojke. Jag tror inte på sånt skrock. Men vi får väl se om ett par veckor.

Helt slut.

Idag är det enligt mig härligt väder. Det är grått och det regnar. Finns just nu inget bättre väder, när jag ändå är fast i lägenheten och går mellan säng och soffa. Jag har tre mål med den här dagen. Jag ska dammsuga, tvätta och laga middag. Sedan misstänker jag starkt att jag kommer ligga strandad på soffan/sängen resten av kvällen. Men lika bra är väl det, sambon kommer ändå bara hem för att äta sedan åker han tillbaka till jobbet. Och som jag just sa till svärmor som ringde för att höra hur det var med mig - är helt död, orkar knappt prata med människor så jag har ingen direkt ork till att vara social och umgås med vänner och familj heller. Den enda som känns okej nu är väl just sambon, men nu kan han inte vara hemma. Så då blir det till att bara vara. Har aldrig i mitt liv varit såhär slut, orkar ingenting! Vansinne. Kan knappt koncentrera mig på att läsa, annars tycker man att det vore ett guldtillfälle för att ligga och läsa massa böcker nu. Men icke.

Men nu ska jag försöka göra ett ryck med dammsugaren. Dammråttorna har börjat bosätta sig mitt på golvet och inte bara i hörnen längre, och jag står fasiken inte ut att gå omkring och glo på dem. Om jag ändå bara ska vara strandad hemma vill jag kunna trivas här också.

Presenter från farmor och farfar.

KB har fått presenter av farmor och farfar. En body med matchande mössa och en långärmad kofta. Allt är lite att växa i, så vi lär inte se KB i kläderna på ett bra tag. Men tänkte visa mönstret på bodyn och mössan.
Både ryska dockor, tupp och traktor!Har liksom fått in hela familjen där. Gillar verkligen det här mönstret! Ja KBs lilla garderob fylls på. Det är en pyjamas eller två som skulle vara fint att ha.

We want YOU.

Jag blev just erbjuden ett jobb,utan att ha sökt det. Vet iof inte i vilken utsträckning eller liknande då jag inte kontaktat personen ännu och frågat. Men jag sökte en liknande tjänst i vintras. Så jag antar att jag blivit sparad i någon mapp som en intressant person.
Hur stor är oddsen då.
Blir erbjuden jobb.
Då jag är höggravid och sjukskriven.
Tack för den!

Svullna fötter.

En fundering jag har såhär på eftermiddagen är - hur mycket kan fötterna svälla innan de faktiskt sprängs?
Ser det framför mig. Ungefär som övergrillade/kokta korvar ni vet. Vaknar upp en morgon. Blä. 

Såhär ser mina fossingar alltså ut när jag kliver upp på morgonen.Och visst har jag i vanliga fall också fula fötter enligt mig, och tjocka tår. Men det här är ju bara löjligt! Jag får knappt på mig de fasansfullt fula fejk-foppa-tofflorna längre. Är glad att det inte är vinter. Skulle inte kunna gå ut, för vilka vinterskor skulle jag få på mig liksom? Möjligtvis sambons arbetskängor.

Årets marknad.

Årets marknadsfynd. Mössa till mig. Och till KB.

Ja, nu är det väl vardag? För många. Den här veckan (idag?) börjar väl de flesta skolor. Även fast jag nu går hemma så känns det rätt vemodigt. Även om det kan vara sommarvarmt på dagarna nån vecka till, så är liksom sommaren verkligen över nu. Det känns så. Som sagt, alla semestrar (finns väl kanske alltid nån som har sen semester, ok) är över och skolorna börjar. Och Selånger Marknad har varit. Det är också lite av ett avslut, är uppvuxen med denna marknad. Och den var som sagt slutet på sommaren, för efter denna helg började skolan. Jag köpte två mössor i år, en till mig och en till KB. Men nej, tänker knappast använda dem samtidigt - det är lite fånigt. Men som ni ser, moln! Köpte även en liten waldorfdocka, en ängel som ska få hänga i vagnen. Sedan blev det en palestinasjal, en mörkblå lite större. Blir nästan alltid att jag köper en på marknaden. De är varma och sköna om vintern. Jag har en grön, en röd, en gul och en turkos. Och nu också en mörkblå då.

Kan också meddela att jag nu packat BB-väskan. Så nu är sambon lite mer harmonisk. Hehe. Fått en hel del råd av vad som kan vara bra att ha med i den, samtidigt som andra uppväger men att mena att man väl inte behöver ha med något speciellt. Det är väl olika det där. Jag vill ha med mig musik (blir min lilla bärbara) och kamera såklart. Och ja... kanske nå snask! Bra med snabb energi ju.
Har även testat KBs stol i bilen. Ja, och... den satt fint där. Kom även fram till att den matchar bilen i färgen. Mycket viktigt, eller?

Nu ska jag städa lite snabbt här, innan Emma och lilla Alfred kommer och hälsar på mig.

Sims att se fram emot i höst/vinter.

Bara 20 dagar tills The Sims Övernaturligt släpps. Det ska bli kul. Dock ser jag mer fram emot den 15/11 (hoppas inte de flyttar fram datumet...) för då släpps....
 ... The Sims 3 Årstider!Det om något har jag hoppats på skulle komma. Tills TS2 fanns som bekant årstider, och den expansionspaketet gjorde mycket för spelet. Har bara väntat på detta, i och med att det släpps ungefär liknande expansionspaket till TS3 som fanns till TS2 och delvis också till TS1.

Jo, jag har hängt med från början. Hehe. Om det nu är något att vara stolt över. Vissa saker växer man inte ifrån. Det blir väl mer frågan om att inte ha tid att spela framöver....

Source: google.com via Madelene on Pinterest

Nedräkning pågår.

Insåg just att det nu är allt mellan 12 eller 40 dagar tills KB kommer till oss. Det är ett visst spann. Spännande! Och det är 106 dagar kvar till första december, 129 dagar kvar till julafton. Känns lite fjärran såhär en dag som denna. Det ser ut att bli apvarmt idag med. Tur att jag har takfläkt i både vardagsrummet och sovrummet!

Kvällsläsning.

Jag är färdig.... orkar inte mer! För ikväll. Även om jag mår som bäst om kvällarna när det är svalt och skönt får jag nog kasta in handduken nu. Men det är inte helt fel att sjunka ned i sängen med en god bok heller. Just nu läser jag både Att möta förlossningssmärtan och Skulduggery Pleasant. Den sistnämnda är ett tips från Emma L. Och förlossningsmärtan... pja, det är aldrig fel med lite tips. Har hört mycket bra om Gudrun Abascals böcker.

Hear Ye! Hear Ye!

Source: lindex.com via Madelene on Pinterest

Åh, vill ha!Någon som känner att de vill köpa present till KB. Jag tror KB skulle älska denna. Appropå det där med att KB just inte har några koftor. Detta set ska visst finnas på Lindex. Gärna i strl 62 eller så. Finns som bekant en hel del kläder i strl 52. De som vill köpa kläder till KB får därför gärna sikta på 62 eller 68. Långärmade bodys känns också som en bra idé inför hösten.

Vecka 37 - hej!

Du är i vecka 37.
Du har gått 36 fulla veckor och 0 fulla dagar (v36+0).
Du är i 8:e kalendermånaden.
Du är i 10:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Ons 12 sep 2012
Du har 27 dagar kvar till beräknad förlossning.

Vecka 37
Kroppen: Livmodern sjunker nu något och ger mer plats åt magen och lungorna. I gengäld kan trycket på urinblåsan bli starkare och man måste kanske kissa oftare. Barnmorskan mäter tillväxten och lyssnar på barnets hjärtljud. Normalkurvan för symfys-fundusmåttet ligger vid denna tidpunkt mellan 31-37. Hos förstföderskor brukar huvudet snart fixera sig i bäckeningången. Ligger barnet med stjärten neråt kommer man att vilja göra ett försök att vända barnet. Hos omföderskor är det vanligt att huvudet förblir mer rörligt innan det slutligen fixeras. Gå gärna igenom förlossningsbrevet du har skrivit med din barnmorska och gör en avstämning.

Barnet: Barnet fortsätter att lägga på sig hull, vikten kan variera mer nu, i början av den sista graviditetsmånaden är det vanligt att barnet väger omkring 2750 gram och huvudet är cirka nio centimeter i diameter. De resterande veckorna fram till födseln ökar vikten vanligtvis till 3000-3500 gram och barnets längd brukar hamna på mellan 47-50 centimeter. Av någon anledning brukar pojkar väga mer än flickor och det andra barnet likaså.
Nu betraktas barnet som fullgånget, det vill säga att det är färdigt att födas, mellan vecka 37 och 42. Det väger ungefär 3 kilo och är cirka 48 centimeter långt.

Ja, lite ska väl nämnas att jag och KB idag kliver in i vecka 37. Eller kliver. Vaggar. Tycker jag känns som en parodi på graviditet. Kommer knappt upp ur soffan. Vaggar fram, LÅNGSAMT. Det är inte kul att ha sällskap när man ska gå någonstans för alla går alltid 10 steg framför mig.
När jag var till BM i tisdags fick jag glädjande besked i det att trycket var lite bättre. Min ordinarie BM var annars inte heller lika oroad över det tidigare trycket. Han tog det med lugn. Resten av mina värden ser så fantastiskt bra ut, så jag tror honom. Han har ju också följt mig hela graviditeten, och vet mer om min historia än kvinnan jag var till när han var på semester. KB är till hälften fixerad också. Ska bli spännande att se nästa gång vi ska dit, se om KB är helt fixerad eller inte då.

Får ju också höra från alla håll och kanter att jag är så stor, och det här något nedriga "men är du säääker på att du inte ska få tvillingar?" osv. Och för någon som hela sitt liv kämpat med vikten och dragits med ätstörningar till och från är det rätt jobbigt att höra. Helst när jag då också blivit förargligt randig och känner mig stor som ett hus (men no shit... ska föda barn inom loppet av en månad ungefär, vore väl konstigt om jag inte var stor). Nå, tog upp detta med Mikael. Men också här tycker han att jag är helt perfekt som jag är. Jag är inte alls "speciellt stor", utan har ett normalt mått.

Tänk att man kan klassas in som normal? Haha! Ligger väl i den övre delen på skalan, men fortfarande inte så att jag är udda på något vis. Och visst känns det skönt att höra.
UTFÄRDAR HÄRMED EN OFFICIELL VARNING, ATT DEN SOM FRAMÖVER KOMMER ANDAS NÅGOT OM TVILLINGAR ELLER OM JAG INTE BORDE FÅTT BARN REDAN. JAG KOMMER INTE RIKTIGT KUNNA SVARA FÖR MIN REAKTION, ELLER MIN HANTERING AV DIG. JAG ÄR HORMONELL, OCH RÄTT STARK. OCH FÖRVÅNANSVÄRT SNABB NÄR JAG BLIR FÖRBANNAD.

Det kom också upp på tal lite om hur mycket vi förberett oss och inte.Det mesta är väl klart nu, förutom vagnen då. Och lite småprylar till mig. Och sedan är det den där BB-väskan som inte är packad. Mikael flinade bara och undrade lite försynt om jag inte insåg att vi kan bli föräldrar när som helst egentligen. Hm. Sällan man får höra det just nu! Jag är liksom kolugn jag. Inställd på vecka 42 som ni vet. Kanske borde börja inse att jo visst kan det ta så länge, men samtidigt så kan ju KB snart titta ut när som helst!

Igår var vi på en informationsträff som Kvinnokliniken har ett par gånger om året på sjukhuset. Om förlossning, och allt vad det nu är. Jag ser tammetusan fram emot det. Även om jag såklart också tycker det känns aningens obehagligt och mer ser fram emot att det ska vara över. Men känner mig rätt trygg i tanken ändå. Kan inte säga att jag är rädd. Ut kommer KB oavsett. Och det kommer inte vara så skönt nej. Men jag längtar så efter KB, och jag längtar efter att vara o-gravid. Så...

.... nu kör vi!

Det blev en tur till sjön ändå.

Visst känns det lite höstigt att se det här tidningen? Kan säga att det ligger inte många veckor bort innan det blir höst på balkongen. Den här sommaren blev inte alls som den borde på balkongen. Blommorna växte inte, de dog och var allmänt eländiga. Bättre lycka nästa år. Heliotroperna blev helt misslyckade, gröna och kanske 10-15 cm höga. Tror det blev för kallt för dem helt enkelt, de hann aldrig med att blomma. Och, om jag nu gör ett nytt försök med dem kommer jag köra med lampa över dem med en gång. Får väl se. Om jag känner mig själv rätt kommer jag väl känna mig rätt pepp att börja med sommarblommor där nån gång i januari/februari. Då känns ju tanken på att börja förbereda så smått inför den varmare årstiden rätt lockande, eller hur? Det var bara +8 när jag och sambon gick ut till bilen för ungefär en timma sedan. Och dimmigt. Nog kändes det att hösten ändå är runt hörnet. Fast nu stiger temperaturen snabbt, solen skiner från en klarblå himmel. Och vet ni? Jag ska gnälla på det. Jo jag vet! Det har varit ett djävla liv på mig att jag velat ha sol och sommar. Men nu är det fruktansvärt jobbigt med värmen. Jag sväller som en ballong. Och hela kroppen känns enormt vattenfylld. Fötter, ben och numera också händerna. Jag hade gärna haft den här värmen tidigare i sommar då jag kände mig piggare, och också orkade vara på stranden. Nu ligger jag ju mest bara här hemma apatisk på soffan under takfläkten, eller på sängen och orkar just ingenting. Men, får väl vara glad för alla som har de där sista skälvande sommarlovsdagarna nu och får en riktig värmebölja.
Kolla vart jag och KB var i förrgår! Ja just det!


Vi var till stugan en sväng.Jag låg på soffan och.. ja, ni vet. Gjorde ingenting när jag fick ett sms av min äldsta bror där han undrade just vad jag gjorde. Om jag hade lust att komma upp till stugan en sväng då han och mina brorsbarn var där. Jag hade lägligt nog bilen, så jag satte mig genast i den och körde upp till dammgången där jag blev hämtad med båt. Min brorsdotter ville bra gärna att jag skulle sova över, och visst hade det varit mysigt. Men... under rådande omständigheter skulle det kännas rätt jobbigt (inte direkt de bästa sängarna där, och jag som redan sover dåligt hemma osv.) plus att jag också skulle hämta sambon senare på kvällen (och lyckades tänka en hel timma fel, så han fick vänta den stackarn... man snackar om amningsskalle, men jag känner mig helt pantad redan - kan jag skylla på hormonerna?). Men vi hann åka lite båt, grilla korv och lite sånt. Det var så härligt att komma upp en sväng! Och att träffa brorsan, som jag inte gjort sedan början av maj nån gång.
Måste ju också visa... denna... katt! Fick ju för ett tag sedan ut en kartong med mina gamla bebisgrejer. Bland annat låg denna katt där. Jag hade visst flera, men hade favoritgreppet precis kring kattens stackars hals så jag nöp helt enkelt av halsen på stackarna. Mamma köpte på sig ett litet lager eftersom detta var favoriten, och detta är då den sista som hon lyckades rädda. Nu ligger den i KBs säng. Ser ni den fina molnbädden? Och ja... Stefans anti-katt-fälla också. Tejprullarna. Tror dock att sissarna känner av vibbarna, för sedan Stefan lade dit dem har de inte ens sett åt sängen till. Nå nu är det alltså balans i KB's säng. Ett tag fanns ju bara där en hund, och i den här blivande lilla familjen så känns ju det rätt fel.

Presenterar här, en inte alltför gammal maddur. Med en tillhörande röd katt, någon av KB's katts föregångare.
 
Och avslutar med en fin bild på Pricken.Han sitter och råspanar på en stor mal. NOM.

Hårdträning för hantering av känslor och tankar.

29 dagar. Snart är du hos oss! För även om vi nu går över de där två veckorna... det känns som om... snart! Har väntat på denna lilla så länge.
Idag ska jag ned för ännu en besiktning, nu har nog vår BM kommit tillbaka från semestern också. Ska bli kul att träffa honom. Den här gången har jag faktiskt lite frågor också, något som är nytt. Jag har inte direkt haft några frågor annars. Vad ska man fundera över? Hur det än är sköter min kropp allt, jag kan inte göra så mycket åt det. Ja, förutom att ta hand om mig själv på bästa vis då.

Antar att många nu verkligen avslutat semestern för i år. Och visst känns det i luften att sommaren är i avtågande? Nu lovade SMHI att vi faktiskt ska få rätt fint väder här i veckan, sista sommarlovsveckan! Så jag antar att alla sommarälskare får se till att suga ur det allra sista av augustis sista veckor nu. Jag går omkring med sorg i hjärtat över att det inte blev någon sommarstugevistelse alls i år. Kan inte med ord beskriva hur konstigt det känns. Känner mig riktigt ledsen. Det känns så fel! Men som jag skrivit förr, den här sommaren blev knas! Det är så mycket som är totalt upp och ned i mitt liv. Känns skönt att veta att min kurator kommer tillbaka imorgon från sin semester, behöver hjälp att försöka få till lite rätsida.

Jag misstänker att det kommer storma ännu mer framöver, att lilla KB kommer till världen lär väl kunna röra upp både det ena och det andra. Men - det jag kan göra är att förbereda mig! Så nu ligger jag i hårdträning att hantera mina känslor och tankar...

Önskar er en trevlig tisdag! Nu ska jag försöka hitta nå klädesplagg som fortfarande täcker min kropp innan det är dags att rulla nedöver mot stan.

En sån låt jag glömt.

Men jag gillade den när jag var liten! Hörde den på radion i morse när jag kört sambon till jobbet.

Bah...

Just nu känner jag mig rätt djävla negativ!

Det mesta känns rätt jobbigt nu.

Over and out.

En månad.

12 augusti. På datumet en månad kvar till nedsläpp - 12 september. Fast ja. Jag veeet. 2 veckor -/+.

Bajs bajs bajs.

Haft mycket trevligt besök av Emma L här ikväll. Hon fick låna min kropp... eller ja. Hon lånade min skalle för att träna att sätta in hårförlängningar. För en stund hade jag hår som nådde under tuttarna. Ja, det var ett par år sedan. Sedan testade hon sina skills att måla naglar på mig, har nu fint mönstrade naglar. Oh yes. Självklart har vi också surrat en hel del. Ämnen som kom upp var t.ex.: att det är okej att hata sitt barn, hysterisk diarré och förstoppningen från helvetet. Är det inte härligt med människor man kan prata om sånt med. Jodå!

Nu är jag helt färdig. Så slut att jag inte ens orkar sitta upp. Så nu blir det sängen. Imorgon är dagens 2-do tvätta bebiskläder. För en gång skull är det kul att ha tvättstuga.

Bara en träpinne att bita i.

Läste hos Kapten Bombus om smärtlindring. Och jag blir så irriterad! Ja inte på Kapten Bombus utan på denna inställning till smärtstillande för förlossningar. Som en tjej kommenterat där, "Att vägra smärtlindring för att visa sig stark är enligt mig idioti, ingen kommer hylla dig men möjligen lida med dig.". Och nog är det väl så.

Eller har jag missat något? Delas det ut medalj till de mammamor som föder utan smärtlindring? Finns det ett guld i födande - helt naturligt, guld, - enbart med vetepåsar, silver, - bara med lustgas -brons? Skrivs det ut i den lokala tidningen med, vilka kvinnor som varit KVINNLIGA NOG att föda utan smärtlindring?

För fan, det är ingen som snackar prestige när det gäller att ta bedövning när man får en rotfyllning. Men så ska det blir ren kvinnogöra (genus my ass, att föda barn ÄR och förblir ren kvinnogöra) och då ska det snackas prestige.

Hell, efter de förvärkar jag har om nätterna är jag mycket nöjd över all smärtlindring som finns att tillgå. Och jag är då inte den som är den. Jag tar gärna för mig av smörgårdsbordet, som vår BM så fint talade om fanns. Smörgårdsbord med smärtlindring, bara att välja och vraka. Jag älskar smörgåsbord. Nom. Och jag har gått länge och väl och haft ont utan att kunnat få hjälp. Och även om KB mått bra hela tiden (och det är verkligen huvudsaken också) så har jag då inte haft någon himlastormande graviditet. Och jag är mycket, mycket väl medveten om att det finns de som har det värre. Varför då inte ta hjälp när man kan få?

NEEEJ, jag tror jag ska välja att ha asont istället! Bara för att.
Och visst, det är absolut inget fel i att vilja föda naturligt. Vill man det, fine 4 me. Bara man gör det för sin egen skull då.

Nej blä, hatar den där mentaliteten... "hjältarna" som föder utan smärtlindring. Nä ja hade bara en träpinne i käfta' ja! Joråsåatt... Det i samband med att man ser ned på de som tar smärtlindring. FNYS.

Du är på dag 246 av 280. (87,9%).

Du är i vecka 36.
Du har gått 35 fulla veckor och 0 fulla dagar (v35+0).
Du är i 8:e kalendermånaden.
Du är i 9:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Ons 12 sep 2012
Du har 34 dagar kvar till beräknad förlossning.

Kroppen: Nu står livmodern i regel som högst och det kan kännas som om alla organ är ihoppressade till bristningsgränsen. Livmodern når ända upp till bröstbensspetsen.
Under hela graviditeten har säkert tankar runt förlossningen funnits mer eller mindre. Det känns säkert som om du har varit gravid bra länge nu och förlossningen börjar kännas allt mer aktuell. Vissa ser med spänning fram emot förlossningen medan andra har blandade känslor. Det är bra att ta reda på vad som händer under de olika skedena under förlossningen. Till exempel hur du kan hantera och möta smärtan och vilka smärtlindringsmetoder som finns att tillgå.
Det kan kännas skönt att ha en väska färdigpackad när det är dags att åka in till förlossningen. I den kan du packa saker som journal från barnmorskemottagningen, olja till massage, tjocka strumpor/tofflor, mjukisbyxor, tandborste och tandkräm, hårborste, hårsnoddar, tvål och schampo, amningsbehå och amningskupor, matsäck och kamera.

Barnet: Nu väger barnet mellan 2200-2500 gram och längden är ungefär 45 centimeter. Barnet kan börja röra sig mindre nu, de stora rörelserna ersätts ofta med små stötar från fötter och knän. Tänk på att det är karaktären på fosterrörelserna som ändras, dock ej frekvensen. Vid avsaknad av eller minskade fosterrörelser ska du ALLTID kontakta förlossningen eller din MVC. Man kan få fin kontakt med barnet inne i magen, om man till exempel puttar lite på något som kan vara barnets fot kan man få en reaktion tillbaka. Kanske tar barnet bort foten för att sedan placera den på samma ställe igen.

Pust flämt flås...just nu känns det verkligen att jag är gravid. No shit. Hos BM i måndags konstaterades först att trycket gått upp, men fick vila och ta det igen och då var det lika högt som förra gången. Allt var bra med KB i alla fall, hjärtat tickade på så fint så.
 Inte mycket att göra nu förutom att vila. Om jag inte redan var sjukskriven så skulle jag ha blitt "tvångssjukskriven" nu. Så mitt liv går ut på att vila, för jag orkar inte mycket annat. Jag är helt slut. Känner mig besegrad! Funderar hur det kommer kännas om nån vecka till, med tanke på att vikten lär väl liksom öka. I alla fall för KB, och ja - det blir ju för mig också.

 Känner mig hyffsat värdelös, sover hela dagen för jag sover så dåligt om nätterna. Sedan kan jag inte få något gjort här hemma, för jag får så ont och blir helt slut. Så jag sitter på soffan. Ungefär. Och stickar. Sambon kommer hem från jobbet. Och jag har bara suttit här som en... blobb. Nej, värdelös känner jag mig faktiskt om något just nu. Skäms över att vara så oföretagsam...

Men nu måste det väl få vara såhär. Inte bra att jag flänger omkring och tar ut mig, får ännu ondare och får ett jobbigt tryck för pumpen. Blä! Lilla KB, vad mamma får slita för dig. Men det gör jag så gärna!Har målet i sikte nu.

Veckorna går verkligen snabbt. Imorgon är det fredag igen! Men när dagarna går ut på en och samma sak så blir det väl kanske lätt så. Nej, min blogg är nog rätt tråkig just nu. Men det händer inte mycket, för som sagt.. jag orkar tusan inget! Och eftersom jag inget orkar sitter jag bara här hemma. Och då händer det inte mycket spännande att förtälja om direkt, hehe.

Fast vi var faktiskt till gemensamma vänner här i veckan, till Emma och Björn. Spelade Orangino, ett skoj spel! Och ikväll ska jag träffa Emma L en sväng. Så helt isolerad är jag inte. Jag kanske bara inte alltid är så spännande att umgås med nu eftersom allt går rätt långsamt, och inkluderas ofta av ett par svordomar över något som gör ont.

Lite missnöjd över en sak. Babyproffsen ringde i veckan. Oh, tänkte jag - nu har vagnen kommit! Vi beställde nämligen vagn och babyskydd till den här veckan för att jag helt enkelt ville ha allt hemma i tid innan. Känns bättre så. Men. ICKE. Vagnen har INTE kommit. I själva verket så är vagnen försenad. Kommer kanske  i början/mitten av september. MEN VA FAAAN. Inte Babyproffsens fel,utan från återförsäljaren BRIO då, fattas det viss delar. Fler än vi som var drabbade. Känns sådär. Men de skulle försöka fixa att vi fick hem babyskyddet i alla fall, för det känns ju viktigast att ha hemma. Även om jag gärna vill ha vagnen med.... Om KB kommer innan vagnen ska vi få en lånevagn. Men... men... jag vill ha VÅR vagn. Har ju längtat efter att fått hem den sedan maj! Nå, känns lite typiskt faktiskt.